Mina erfarenheter av kolesterolpåverkande läkemedel

På Valborgsmässoafton 2019 drabbades jag av något skrämmande – synen på vänster öga försvann. Då jag reste mig upp från halvliggande i soffan drogs en beige, ogenomskinlig, ridå upp från nederdelen av synfältet tills den täckte 80% av detsamma, endast en glipa högst upp återstod med klar sikt.

Efter någon halvtimma började synen så sakteliga återvända men efter att ha kollat på webben beslutade jag mig för att uppsöka akuten. Jag fick omgående acetylsalicylsyra i tablettform, man gjorde några tester och någon gång efter midnatt lades jag in på en medicinakut vårdavdelning.

Där stannade jag kvar under tre dygn. Läkarna genomförde ett antal tester för att till slut komma fram till att jag troligen drabbats av en amaurosis fugax, ett förstadium till hjärnblödning, alternativt hade en begynnande ögonsjukdom av något slag.

De beslutade sig för att behandla mig som en hjärnblödningspatient och förskrev det som enligt expertisen brukar förskrivas till en sådan: acetylsalicylsyra och atorvastatin.

Åren gick och jag tyckte mig inte märka av några negativa effekter av medicineringen. Vid de årliga kontrollerna 2020 och 2021 befanns kolesterolvärdena vara ok men så, plötsligt, i oktober 2022 larmade undersökande läkare om att det onda kolesterolet låg något högt. Efter att ha konfererat med sin handledare föreslog hon att jag skulle lägga till ezetimib i min läkemedelslista och att effekten av detta skulle följas upp efter cirka ett halvår.

Jag skrev följande efter cirka tre veckor med ezetimib: “Kroppen känns för närvarande sur, muskelsvag, stressad och avslagen, organen bråkar och jag känner mig retlig och aggressiv. Jag känner mig kraftlös i benen, fötterna domnar och jag har stickningar och ömhet i nacken. Dessutom hade jag några dagar i mitten av november med oförklarlig smärta i buken, ett symptom som finns med i den långa listan över rapporterade biverkningar från ezetimib tillsammans med muskelsvaghet och ömhet.”

Jag körde ändå vidare någon vecka till med ezetimib men efter att ha studerat biverkningslistan för preparatet lite mer i detalj bestämde jag mig för att sluta ta det. Jag började också fundera kring atorvastatin. Sedan några år tillbaka hade jag ständiga problem med smärtor i vänster fotled, vänster knä och höger höftled till exempel och återkommande smärta i musklerna, kunde det ha med astorvatin att göra?

Enda sättet att ta reda på det var ju att lägga av med atorvastatin också. Jag började läsa om statiner och fick snabbt klart för mig att det är långt ifrån alla läkare som anser att dessa preparat gör mer nytta än skada. Atorvastatin har en något mindre skrämmande biverkningslista än ezetimib men inte mycket mindre. Jag försökte också hitta information om huruvida man kunde sluta cold turkey med ett läkemedel som man tagit under flera år men hittade inget som talade mot att sluta tvärt.

Två, tre dagar efter det att jag slutat ta atorvastatin inleddes en av de jobbigaste veckor jag någonsin upplevt. På nätterna levde levern (troligtvis) om så att jag trodde den skulle hoppa ur kroppen och jag svettades kraftigt. Jag gissar att levern fick en chock då den på nytt helt utan förvarning skulle ha det fulla ansvaret utan att hämmas av några läkemedel.

Jag kände mig darrig i hela kroppen, speciellt låren kändes som att de skulle ge vika när som helst. Jag fick oförklarliga blåmärken på underarmarna och drog mig till minnes den sista bilden på drottning Elisabeth II med blåmärken på underarmarna, ett tecken på att de stora organen kunde vara skadade sades det! Jag hade dock is i magen (eller var dum nog), trots att jag emellanåt trodde att något gått sönder inombords, och fortsatte mina dagliga vandringar och andra aktiviteter och frampå dagarna kändes det alltid bättre – för att dras tillbaka till ruta ett nästa natt/morgon. Men jag hade trots allt kraften att komma ur sängen tidigt på morgonen och hålla mig igång hela dagen och jag hade normal aptit och normal stol, så att min kropp var på väg att ge upp var inte sannolikt. Men att vissa komponenter kämpade det förstod jag men min organism hade ju aldrig klappat ihop tidigare trots stora krav och påfrestningar resonerade jag.

Så höll det på i sju dagar för att på den åttonde stabilisera sig och jag började då må riktigt bra.

Mina observationer sju dagar till fyra veckor efter det att jag slutade ta kolesterolpåverkande läkemedel:
+jag känner mig stark, smidig, vaken, klar och närvarande
+allt känns bra inne i kroppen
+leder, ligament och muskler känns smidiga och smärtfria
+kuddarna under trampdynorna reduceras för varje dag och känseln förbättras
+inga nattliga nervsmärtor i vaderna (som jag haft under en längre tid)
+jag svettas betydligt mindre än tidigare när jag rör mig utomhus
+jag pissar som en ung man! (kan delvis bero på dagligt intag av pumpakärnor?)

Teori: Jag tror att problemen jag upplevde under en veckas tid orsakades av läkemedelsabstinens. Jag har tagit atorvastatin sedan maj 2019 och preparatet får levern att anpassa sin kolesterolproduktion. När läkemedelseffekten plötsligt försvinner måste levern på nytt göra hela jobbet och då blir det lite kaos ett tag.

Beslut: Jag tar numera enbart 75 mg acetylsalicylsyra dagligen vilket kan vara en bra grej för att tunna ut blodet en aning. Kolesterolpåverkande preparat som ezetimib och atorvastatin kommer jag aldrig att ta igen. Om det skulle visa sig vara ett fatalt beslut så anser jag ändå att det är bättre att dö av en propp än att få mängder av obehagliga, begränsande, biverkningar från omdiskuterade läkemedel som har biverkningslistor som kan få den mest garvade att undra hur de över huvud taget kunnat bli godkända för allmänt bruk och hur 10% av befolkningen kan tillåtas gå på statiner då läkarkåren är mycket splittrad till nyttan eller onyttan med dessa preparat?!

Det skall dock sägas att jag med facit i hand inte kan rekommendera någon att sluta tvärt, som jag gjorde.

Jag har haft ett något högt kolesterolvärde emellanåt enligt läkares utlåtande ända sedan jag började gå på regelbundna kontroller i trettioårsåldern. Jag äter sunt, tar kosttillskott som jag mår bra av och rör på mig mycket och borde inte ha problem med kolesterol. Båda mina föräldrar blev över nittio så att jag skulle ha någon ärftlig, livstidsbegränsande kolesteroldefekt är inte troligt. En sak som slog mig då jag beställde en blodanalys härom dagen var att det trycktes på vikten av att fasta i minst tio timmar innan blodprovstagningen, någonting som aldrig någonsin nämnts över huvud taget då jag kallats till provtagning inför årlig kontroll av min husläkare eller min vårdcentral. Det kan ju tänkas att förklaringen till mina något höga kolesterolvärden finns där…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *