Invandrare som låter sig assimileras, lär sig svenska, som accepterar det nya landets sätt att vara, som inte ligger samhället till last utan drar sitt strå till stacken är det endast hardcore-extremister som kan ha något att invända mot och dessa typer utgör en mycket liten och ganska patetisk skara.
Problemet med Sveriges invandring sedan 70-talet är 1) att den till stor del bestått av element som varken förmår eller har för avsikt att uppfylla något av det jag skrev i den första meningen. 2) att den varit på tok för stor 3) att öppen debatt om de negativa effekterna av kravlös massmigration har kvävts och till och med stämplats som hets mot folkgrupp för att skrämma etniska svenskar till tystnad.
Man blir lika lite svensk om man åker Vasaloppet som då man åker tunnelbana i Stockholm. Våra anfäder som emigrerade till USA var i första hand svenskar även efter lång tid där och i våra dagar är de fortfarande svenskättlingar. Men det hindrar inte att vederbörande uttrycker sig väl på det nya landets språk, blir fullvärdiga medborgare och i övrigt beter sig som folk, samtidigt som de traditioner vi i vår kultursfär och de i sin växt upp med hålls vid liv även i det nya landet.
Svenskar är inte rasister. Problemet är att för många invandrare har tagits emot på för kort tid och det har skapat förutsägbara, allvarliga, svårhanterade samhällsproblem som går ut över svenskens frihet, trygghet och ekonomi.