Socialdemokraterna regerade Sverige 1932-1976, 1982-1991, 1994-2006 och är återigen i regeringsställning sedan 2014. I flera val på 1900-talet fick partiet mer än 50% av rösterna och ett röstetal under 30% har alltid betraktats som en katastrof av partimedlemmarna.
Socialdemokraterna hävdar att det var de och deras politik som gjorde det möjligt för ett fattigt bondesamhälle, som Sverige var ända in på 1900-talet, att utvecklas till en modern välfärdsstat och ett föregångsland på mindre än ett hundra år.
Det är dock inte med sanningen överensstämmande.
Vändpunkten för det glesbefolkade landet i norr kom i och med de frihandelsreformer som infördes under ledning av den liberale finansministern J.A. Gripenstedt under den senare delen av 1800-talet. Vidare så utvandrade 1,2 miljoner svenskar till Nordamerika från 1846 till 1930. 200 000 av dessa återvände sedermera till fäderneslandet efter kortare eller längre tid i utlandet och vissa gjorde till och med resan över Atlanten fram och tillbaka flera gånger. En viktig beståndsdel i Sveriges framgångssaga står därmed att finna i det frekventa informationsutbyte som försiggick mellan utvandrarna i Amerika och deras anhöriga och bekanta hemma i Sverige. Uppfinningar, idéer och företeelser som uppstod i det stora, dynamiska landet i väster kom på så sätt ganska snabbt till allmän kännedom även i Sverige och ledde till att nya metoder togs i bruk och nya företag startades. Bland dem som återvände till Sverige var det några som hade haft stora framgångar och som förde med sig riskkapital, bärkraftiga affärsidéer och know-how som de använde för att starta nya företag. Bland dessa fanns grundarna till i princip samtliga stora, multinationella svenska industriföretag som finns än idag. Som till exempel Ericsson, AGA, ASEA och CA Johansson som med sina måttsatser i princip var den som möjliggjorde för Henry Ford och andra att börja massproducera varor med helt utbytbara delar.
Det ni hittills har läst i den här texten inträffade alltså långt före det att socialdemokrterna fick någon som helst makt att tala om och är alltså inte deras förtjänst på något vis.
Sverige förhöll sig “neutralt” under de båda världskrigen vilket lämnade de svenska produktionssystemen helt intakta medan övriga Europa slogs sönder och samman och efter krigssluten var de i skriande behov av allt. Svensk industri gick på högvarv och fick sålt allt de producerade. Det gick bara inte att misslyckas och socialdemokraterna behövde inte göra någonting.
Partiet började efter det andra krigets slut att allt mer ägna sig åt att förbättra världen inte minst genom makarna Gunnar och Alva Myrdals arbete med barn- och befolkningsfrågor och man var mycket stolta över att Sverige geom Dag Hammarskjöld fick besätta generalsekreterarposten i FN efter Tryggve Lie.
På 1960-talet hade andra nationer redan kommit ikapp Sverige men istället för att uppmuntra svensk industri till att utvecklas för framtiden sysslade socialdemokraterna nu i allt större omfattning med att bygga ut de svenska välfärdssystemen för att kunna “ta hand om” befolkningen från vaggan till graven. Detta slukade enorma belopp och skatterna drevs därför snabbt upp på mycket höga nivåer. Dessutom expanderades den offentliga sektorn något oerhört och byråkratin svällde över alla bräddar.
Trots att (inte tack vare att) socialdemokraterna satt vid makten hela tiden så gick det ändå ganska bra ända fram till 1970 ungefär då den första oljekrisen slog till. Det fullständiga vansinnet blommade ut 1974 då riksdagen grundlagslagfäste att alla människor i hela världen i princip skulle ha villkorslös rätt att bo eller vistas i Sverige. På 2010-talet tillkom paragrafer som statuerade att det är rasistiskt att protestera mot detta. Hela denna idé om att mångkultur är något bra och önskvärt i en nation går att härleda till Olof Palme och en viss David Schwarz som kraftigt influerade Palme att driva igenom att Sverige skulle vara mångkulturellt.
På den vägen är det och ingen ljusning kan egentligen ses för landet. Istället propageras det nu för att färgade människor skall ha privilegier i alla lägen för att de vitas förfäder påstås ha begått illdåd mot urbefolkningar över hela världen sedan tidernas begynnelse. Vit arvssynd alltså!
Men, en sak verkar vårt postmoderna etablissemang inte ha tänkt på, att andras pengar inte räcker hur länge som helst. En dag står vi där i det som en gång, under några decennier på 1900-talet, var världens kanske bästa land att leva i och undrar vad det var som hände. Svaret är att socialdemokratin var det som drabbade oss med full kraft. En maktfullkomlig, svag rörelse helt utan verklighetsförankring, skam eller anständighet.