Marxismen har, utan undantag, visat sig vara en ren pappersprodukt som helt enkelt inte fungerar i praktiken. Desperata marxister tog därför skiten ett steg längre och uppfann (inspirerade av stora kvantiteter rödvin, absint och hasch) postmodernismen. Politisk korrekthet är det konkreta uttrycket för postmodernismen. Postmodernism är alltså samma dogmatiska skit som marxism, fast några resor värre. Ideologin utmärks av nya klatschiga slagord, ultravåld, totalt förakt för meningsmotståndares åsikter, liv och lem, fullt utvecklad rasism med nya påstådda offergrupper som det inte får ställas minsta krav på och som inte förväntas duga till egentligen någonting alls på egen hand och som därför måste bäras fram av den (vita) produktiva delen av befolkningen som i sin tur skall tvingas till underkastelse, fås att kräla i stoftet och fås att överge sin kultur och sin livsstil och detta på grund av en påstådd arvsynd som ingen Jesus ännu har tagit på sig att kvitta bort. Att detta över huvud taget händer beror enbart på medias och politikers flathet och opportunism.