Förbjud feminismen!

Jag läste nyligen en artikel på en svensk samhällskritisk blogg som hävdade att det var hög tid att upphäva den lag som säger att Sverige skall vara mångkulturellt och istället sätta svenska värderingar först. I en kommentar skrev jag att jag tyckte det var en god idé men att det som allra först måste göras var att avskaffa av feminismen som statsreligion i Sverige. Men tyvärr så räcker det inte med det, kvinnlig rösträtt, i alla fall i yngre åldrar, måste ryka också.

Inför det svenska riksdagsvalet 2018 såg partisympatierna ut så här bland kvinnor 18-29 år: Centerpartiet: 18,3 % Vänsterpartiet: 17,8 % Socialdemokraterna: 15 % Moderaterna: 14,6 % Miljöpartiet: 13,4 % Sverigedemokraterna: 6,8 % Liberalerna: 4,7 % Kristdemokraterna: 4,5 % Fi: 3,6 %.

72,8 % av svenska kvinnor 18-29 säger alltså att de skall rösta på C, V, S, MP, L eller Fi(!) – för en fortsatt resa med öppna ögon rätt in i ragnarök.

Kan man stifta undantagslagar riktade mot ”klimathotet” så kan man väl göra detsamma mot det avsevärt mycket större hotet – feminismen – en ideologi som går på tvärs mot allt som evolutionen kodat in i våra gener sedan tidernas begynnelse. Naturen har inga överordnade politiska motiv; för naturen gäller endast överlevnad.

Du sköna nya feministiska värld


Feminister (av båda könen) klarar inte av att konkurrera på lika villkor som män på en mängd olika områden och tar därför till skamgrepp för att dra ner männen till sin egen nivå. Men det feminister inte vet (eller vill erkänna) är att mäns och kvinnors genetiska kodning skiljer sig kraftigt åt då kvinnans naturliga omsorg och omtanke främst går till de egna barnen och därefter till andra barn och “barn” (#jagstårinteut, #jagärhär), medan mannens främsta omsorgsföremål är gruppen som helhet, men där kvinnan ändå har en särställning och speciellt då den enskilde mannens egen kvinna.

Historiskt sett har mannens uppgift varit att skydda gruppen, att skaffa föda och att föra gruppen vidare till nya boplatser. Dessa uppgifter kräver omfattande planering, riskbedömning och konsekvensanalys. Kvinnans uppgifter är också viktiga men kräver inte alls samma analytiska tänkande och förutseende agerande. Därför skapar det svår stress hos många kvinnor då de tvingar sig själva till att utföra typiskt manliga jobb som kräver manligt tänkande och agerande.

Igår träffade jag en dam som krattade löv på Pålsjö kyrkogård. Vi pratade lite om det här med manligt och kvinnligt och då sa hon plötsligt: ”det kan kanske förklara varför så många karriärkvinnor hamnar här, som kyrkogårdsarbetare!” Kom inte och säg att kvinnor saknar förmåga till logiskt tänkande 🙂

En stor andel av alla kvinnor är normalbegåvade och andelen med lägre eller högre intelligens är relativt liten. En något mindre andel av männen är normalbegåvade men i gengäld finns det också fler både mindre begåvade och med högre begåvning. Det första visar sig i brottsstatistiken och det senare i listan över nobelpristagare.

Det feministiska experiment som vi utsätts för sedan decennier tillbaka kan liknas vid kulturrevolutionen i Kina. Man bortser helt från kända fakta om hur människan är funtad och dessutom förnekar man blankt alla fakta om vad det är som får ett samhälle att fungera.

Feminismen – ett hot mot det västerländska samhället

Barn är ett villkor för stammens överlevnad och de måste skyddas och utbildas under hela den långa uppväxttiden för att bli till en nyttig resurs för det gemensamma. Detta är en mycket krävande uppgift som tidigt i människans utveckling tvingade fram en specialisering där kvinnans fysiska och mentala egenskaper anpassades för att ta hand om skydd och kunskapsöverföring då barnet var litet medan mannens egenskaper utvecklades åt att ta över dessa uppgifter i allt högre utsträckning ju äldre barnet blev.

Kvinnans empati och beskydd rör de egna barnen och stammens barn medan mannens empati och beskydd rör den egna gruppen, särskilt gruppens kvinnor och i synnerhet den egna kvinnan.

Ovanstående enkla iakttagelser är viktiga eftersom de gör den politiska viljan att nå en jämlikhet i utfall till ett hopplöst projekt. Om kvinnan följer sin biologiska programmering så omöjliggör det en superkarriär enligt manlig modell eftersom koden säger att hon skall prioritera barnen i alla lägen. Hon kan visserligen välja att bortse från detta faktum men kommer då antagligen att må så psykiskt dåligt att hon tvingas ta till allehanda fysiska och mentala substitut för att kompensera för sitt naturvidriga beteende. Ett feministiskt samhälle enligt nuvarande modell är alltså inte alls optimalt för majoriteten av kvinnorna i Sverige. Tvärtom så är det en trolig förklaring till dagens ökade utbrändhet hos kvinnor och tonårsflickors ökade mentala ohälsa i världens mest feministiska land.

Den feministiska värdegrundssekten har dock en annan förklaring och vill hävda att ojämlikhet i utfall beror på att den västerländske mannen förtrycker kvinnan (och etniska grupper från andra kulturer) och på dolda maktstrukturer.

Utsatta för detta aggressiva påhopp tenderar (mäktiga) män att backa undan eftersom de har kvinnan som ett av sina främsta skydds- och empatiobjekt. Detta för med sig att etablissemanget så småningom kommer att byta “värdegrund” från en med fokus på skydd av den egna gruppen och som baseras på konsekvensanalys och meriter till en som genomsyras av omvårdnadstänkande och “allas lika värde” oavsett kompetens och lämplighet.

Sveriges feministiska regering och feministiska aktivister i Sverige överlag är bevisligen helt oberörda av den vanmakt som etniska svenskar, inte minst kvinnor, känner inför det eskalerande våldet och otryggheten i det svenska samhället. Ursvenskar och assimilerade invandrare upplever dessutom till sin stora fasa att ingen makthavare egentligen bryr sig eller gör något verkningsfullt för att få stopp på massvåldtäkter, masskjutningar, massprängningar, terrorister som går och kommer som de vill, massinvandring av människor som aldrig kommer att kunna försörja sig själva och en välfärdsstat och en rättsstat som förefaller vara i fritt fall. 

Sanningen är helt enkelt den att feminister (kvinnor av båda könen) i första hand har barn som empatiobjekt (egna och andras) men det gäller även alla andra “barn” som de kan få det till är värnlösa och inte kan ta hand om sig själva eller är orättvist behandlade (afghanska skäggbarn, transpersoner, muslimer etc). De hyser definitivt ingen som helst empati för andra kvinnor eller för den förtryckande, rent av vidrige, vite cismannen som ju är orsaken till allt ont som skett i världen i alla fall sedan 1400-talet.

I motsats till mannen som, för att skydda kvinnor och barn, riktar sin aggressivitet utåt, mot inkräktarna och mot dem som skapar problem inom den egna gruppen, så riktar feministerna sin aggression inåt mot “vita män” som inte anpassat sig till den feministiska sfärens regelverk och konventioner. En del kvinnors upprördhet handlar därför inte om den skenande otryggheten och massvåldtäkterna, som man i stället försöker bortförklara eftersom feminister inte har kvinnor som empatiobjekt. Istället uppmärksammar man icke korrekt språkbruk och beröringsmönster från den vite mannen vilket illustreras väl av metoo-fanatismen

En annan reflektion handlar om att den nya värdegrundens företrädare konsekvent struntar i viktig planering och konsekvensanalys. Invandringens sociala och ekonomiska konsekvenser utreds inte. Brister rörande mat, bränsle, brandberedskap, betal- och banksystem, bostäder, el, vatten, miljökonsekvenser. Varför har de inte förmågan eller viljan att se konsekvenser av sina beslut? En förklaring är förstås den feministiska sektmoralens krav men det kan också hänga ihop med att den inre sfärens (kvinnornas) planering historiskt varit mer förutsägbar, med ett färre antal osäkra parametrar. Den kräver inte samma konsekvensanalys. Den yttre sfärens (männens) planering, som gällde hela gruppen och som innehöll jakt, försvar och förflyttning, har fler och osäkrare parametrar och kräver en högre grad av framförhållning och en fastare hierarkisk organisation, baserad på kompetens och förmåga. En tanke är att den feministiska värdegrundens företrädare helt enkelt är ointresserade av planering och konsekvensanalys, speciellt då det kolliderar med den kvinnligt kodade värdegrunden.

Människorna som levde i Europa under istiden överlevde tack vare sin anpassningsförmåga och sin förmåga att samarbeta och planera och det är förmodligen förklaringen till att den avancerade västerländska kulturen uppstod i Europa efter istiden. Kanske är det också viljan att samarbeta och brist på revirtänkande som är förklaringen till att den nordlige mannen inte reagerar när den globala makteliten vill ta ifrån honom hans habitat genom massinvandring av folkslag som har helt andra överlevnadsstrategier.

Den höga kriminaliteten som följt med invandringen från MENA-länderna skulle kanske också kunna förklaras bättre som genetiskt betingad än som kulturellt betingad. Aggression som överlevnadsparameter fungerar nämligen bättre i folkrika, varma områden liksom i tätbefolkade städer, än på den ödsliga stäppen.

Politisk korrekthet i Sverige


Politiskt korrekta svenskar tror på fullt allvar att de som inte delar deras uppfattning till ett hundra procent har indoktrinerats och manipulerats när det i själva verket är de politiskt korrekta själva som har gått i den fällan!

Utbildningssystemets förfall med allt sämre pedagoger och lärare, genompolitiserade kursplaner och tillrättalagt studiematerial har gjort det mycket svårt för de studerande att få en rättvisande bild av Sverige och svenskarna av idag och förr i tiden såvida inte den enskilda eleven aktivt söker faktabaserad information.

De politiskt korrekta har också fått den konstiga idén att bara för att något har sitt ursprung utanför Sverige så får vi inte kalla det för en svensk tradition. Och om en tradition är relativt ny så är det ingen tradition alls!

Man ursäktar också andra kulturers brottsliga handlingar i nutid (muslimers slaveriverksamhet till exempel) med att vi nordbor minsann gjorde samma sak för 2000 år sedan!

Dessa politruker kommer aldrig att ge med sig det ser vi inte minst på batikhäxornas rabiata försvar av sina afghanska toyboys även då de våldtagit deras döttrar eller mördat deras likar.

Vad gör vi åt detta vansinne?


Kan samtida tyskar för evigt hållas ansvariga för de övergrepp mot judar som begicks under nazisttiden?

Varje gång judar i Tyskland drabbas av en attack från en av de extremt få, ofta ensamagerande, vita extremister som går hela vägen och verkligen använder ultra-våld mot judar, upprepar den judiska pressen (Haaretz, 10 oktober, 2019, till exempel) omedelbart och som en papegoja att samtida tyskar har ett ”historiskt ansvar” för att förintelsen aldrig ges en chans att återuppstå.

Nonsens. Samtida tyskar har inte mer ansvar för vad deras galna landsmän gör med judar än dagens judar har för mordet på Guds son som deras förfäder utförde 🙂

Dead Aid, eller den vite mannens skuld till Afrika

Den typ av bistånd som västvärlden har praktiserat i Afrika sedan 1950-talet (bistånd som bygger på samma modell som Marshallplanen) har starkt bidragit till att många afrikanska länder, särskilt länderna söder om Sahara, har fastnat i fattigdom, korruption och stagnation, och har tvingats att gå igenom en ändlös rad av inbördeskrig och fått stå ut med otaliga allsmäktiga, galna och giriga despoter.

Den enda ”goda” som detta stöd har medfört för afrikanerna är att fler människor överlever nuförtiden, men det är bara på grund av västerländsk medicin och teknik som afrikanerna har fått ”gratis” av européerna, men som vi själva (mestadels vita män) har offrat otaliga timmar och enorma summor pengar och andra resurser på i århundraden för att kunna ta fram. Vi har övervunnit otaliga hinder på vägen men vi har fortsatt oförtrutet även då våra egna liv hotades.

Dessutom kan många afrikaner nu skrapa ihop tillräckliga resurser för att de skall kunna lämna sina ”shithole countries” för gott, något som definitivt inte gynnar oss européer. Västvärlden häller först obegränsade mängder av destruktivt monetärt bistånd över Afrika i hopp om att mottagarländerna någon dag skall kunna ta hand om sig själva och sluta att kräva att resten av världen skall plocka upp deras nota hela tiden. Men i stället för att få ett ”tack för hjälpen” tvingas vi nu försörja även dem som lyckas ta sig in i Europa på plats och tvingas leva med de många negativa effekterna av deras ofta islamiska klankulturer med en hög grad av våld, brottslighet och arbetslöshet. Och som om det inte vore nog så vägrar de också att anpassa sig till det västerländska samhällets seder och bruk och uppmuntras till och med till att göra på det viset av företrädare för vårt sönderfeminiserade och gränslösa Västeuropa.

Afrikas utveckling jämfört med Asiens är som skillnaden mellan dag och natt och en viktig del av förklaringen till denna stora skillnad ligger i hur biståndsarbetet har bedrivits i Afrika, men kulturella och genetiska förklaringar väger naturligtvis ännu tyngre. Lästips: ”Dead Aid” av Dambisa Moyo.

Det mångkulturella experimentet i Sverige

Så här 45 år efter att det famösa beslutet togs i Sveriges riksdag (1974) att Sverige hädanefter skulle vara en mångkultur utan några som helst krav på att invandrare skulle assimileras – är det lätt att konstatera att det finns två kulturer (religiösa grupperingar) i världen som när de flyttar till en annan kultursfär kräver särbehandling och privilegier som ingen annan grupp ens skulle komma på tanken att göra. Jag talar naturligtvis om judar och muslimer.

Utdrag från den del av YLE (finska statens Radio- och TV-bolag) som sänder på svenska. Inslaget heter ”Hur Sverige blev mångkulturellt”:
”Den svenska mångkulturalismens fader, David Schwarz, ville påstå att assimilering inte var möjlig för judarna i Sverige. Man kunde inte låta Hitler vinna, assimilering skulle vara att ge nazisterna segern postumt, säger Wickström, som i sin forskning har studerat Schwarz tankar och gärningar.

Den svenske rabbinen Dan Korn verkar ännu 2019 vara helt enig med Schwarz trots att det mångkulturella experimentet måste anses ha spårat ur redan på åttiotalet! Schwarz initiativ och politikernas fåfänga har istället skapat kaos i det svenska samhället. Dan Korns uppfattning är märklig inte minst med tanke på att Schwartz senare förstod att han varit grovt medskyldig till att ha skapat ett fruktansvärt odjur som oundvikligen skulle göra det mycket svårt Sverige att överleva som välfärdsnation eller att ens undvika att bli en så kallad “failed state”, där regeringen fullständigt har tappat greppet och kontrollen över sakernas tillstånd. Själv slapp dock herr Schwarz undan de värsta konsekvenserna. Han han dog nämligen 2008.

Det mångkulturella experimentet i Sverige är ett lysande exempel på vad äregiriga politiker med grandios självbild kan få för sig att sätta i verket utan minsta tanke på konsekvenserna. Men det hade aldrig gått så här långt om inte deras oansvariga idéer okritiskt hade backats upp av av en obildad, cynisk, grupptänkande, feg journalistmobb som antingen lever av statligt presstöd eller, som är fallet med anställda på SVT, SR och UR, avlönas direkt av staten.

Svenska för invandrare

Många människor som har erfarenhet av att förvärva färdigheter likvärdiga med åtminstone ”effektiv operationell” nivå (B2+) på ett främmande språk vet att lärarledd utbildning kan vara användbar för nybörjare, men det är inte en framgångsfaktor för språkstudier på högre nivåer. Eleven själv måste skapa de viktigaste förutsättningarna: vilja, motivation, disciplin, en envishet som gränsar till fobi och en hel del fritid. Det är en monumental uppgift att förvärva en sådan praktisk kunskap i ett språk att det blir rimligt användbart på jobbet och i alla andra miljöer och situationer som du kan tänkas hamna i under din vakna tid.

Mycket få invandrare till Sverige nuförtiden är tillräckligt framgångsrika för att förvärva de kunskaper som behövs i det svenska språket för att göra dem anställningsbara (varken i den privata sektorn eller i den allmänna), eller att fungera alls i det svenska samhället utan att kräva dyra (betalda av skattebetalare) tolktjänster. Ställda inför denna ”utmaning” anser svenska myndigheter och politiker att mer av samma är bättre. Därför föreslår de som regel mer lärarledd språkutbildning för att ta itu med denna fråga. Men, ”Svenska för invandrare” är bara användbart på en mycket grundläggande nivå och att erbjuda obegränsade mängder av det ändrar inte detta faktum, det är bara slöseri med skattebetalarnas pengar.

Bättre då att skicka tillbaka lågutbildade och dåligt motiverade invandrare till sina hemländer där de känner till kulturen och språket och där de har de färdigheter som krävs för att få ett jobb och för att fungera i samhället. Låt oss inse att de flesta av immigranterna kommer aldrig att kunna försörja sig själva i Sverige. Inte en chans. Bristen på personal och resurser inom hälsovården och andra delar av av det välfärdsindustriella komplexet skulle då försvinna eller minska kraftigt på grund av att våra kära invandrare som grupp överutnyttjar våra gemensamma resurser men de levererar långt ifrån sin andel av den skickliga personal som behövs för att hålla saker och ting igång på en rimligt hög nivå.

Ett ständigt återkommande mantra från invandringsaktivister är att Sverige behöver invandrare eftersom den svenska befolkningen blir äldre som helhet och att inte tillräckligt med barn föds för att hålla alla system igång över tid. Men lågutbildade ”ersättare” är inte en lösning, det bara gör saker ännu värre eftersom invandrarna själva också blir äldre för varje sekund, och de tar hit sina gamla släktingar och sina icke-arbetande kvinnor till Sverige så fort de har beviljats uppehållstillstånd.

Det finns en puckel lite högt upp just nu i den svenska ålderspyramiden men den kommer att försvinna av sig själv på ett par decennier. Människor dör vet du och knölen består främst av de många människor som föddes som ett resultat av euforin omedelbart efter andra världskriget. Under tiden kommer Sverige att behöva betala lite mer för att hålla våra gamla säkra och komfortabla, men det skulle lätt kunna göras genom att reducera inflödet till Sverige av inkompetenta utlänningar till ett minimum och omdirigera de hundratals miljarder som då sparas till mer användbara områden och dessutom sänka skattetrycket som i mer än femtio års tid nu varit bland de högsta i världen.

Scandinavian Airlines System höjer biljettpriserna "för klimatet"

Världens största bluff någonsin – det överhängande klimathotet! IPCC bildades med ett syfte, och endast ett syfte, att bränna in hjärnan hos de västerländska populationerna (främst) att CO2 som frigörs som en effekt av mänsklig aktivitet utgör ett överhängande hot mot livet på jorden, även om det inte presenterats ett enda odiskutabelt vetenskapligt bevis som stöder denna teori. Men märkligt nog, många människor verkar tro på IPCC: s påstående ändå och anledningen till detta är förmodligen att varken systemmedia eller det politiska etablissemanget vill tillåta någon debatt i ämnet. ”Vetenskapen talar sitt tydliga språk” säger de för att vägra och hålla sig undan från all form av öppen och seriös debatt om klimatförändringsfrågorna. Denna ”naivitet” (läs dumhet) bland stora grupper av människor ger företag som Scandinavian Airlines System (SAS) ett gyllene tillfälle att höja sina biljettpriser ”för klimatet”. Andra skrupelfria företag och organisationer gör massor av pengar på att sälja ”miljöcertifieringar” av produkter och processer, och de europeiska politikerna (i Europaparlamentet och i de nationella parlamenten) har skapat kostsamma och helt onödiga processer för ”handel med utsläppsrätter” (sic!) för att pungslå slutkonsumenter och skattebetalare. Är vi verkligen så lättlurade eller är vi helt enkelt simpla fegisar som inte vågar stå upp och protestera mot denna uppenbara och monumentala dårskap?

Absurdistan

Sverige, ett kaxigt litet land i utkanten av Europa som fastnade i sin bild av att vara en humanitär stormakt och världens samvete och därför kunde komma undan med att låta sig invaderas av miljontals obildade och outbildade personer från dysfunktionella, klanbaserade kulturer från hela den tredje världen och det utan att tvingas betala dyrt för sin ”storsinthet” under decennier framöver. Detta agerande kan bara förklaras med hjälp av uttryck som bottenlös naivitet, narcissistiskt ledarskap, fullt utvecklad hybris och en total okunnighet om att det existerar stora skillnader mellan kulturer. Sammanfattningsvis: en dårskap som kommer att vara svår att matcha någonsin.